Drifting är en bilsport där det gäller att få bilen att sladda snyggt i sidled på en asfalterad bana eller slinga. Till skillnad från många andra bilsporter är drifting alltså inte en tävling där det gäller att klara av en bana så fort som möjligt.
Drifting är inte en bilsport där man kan använda stoppuret och målfotot för att avgöra vem som vann, utan domaren eller domarna gör en subjektiv bedömning av varje tävlande i enlighet med vissa kriterier. Det handlar om att få till en ideal kombination av fart, snygg linje genom banan och breda sladdar. På så vis påminner drifting en hel del om sporter som konståkning och simhopp där det gäller att få domarna att tycka att det man gör ser snyggt ut. Vad som är lite speciellt med drifting är att domaren kan ta med publikens reaktioner i bedömningen och ge högre poäng till den förare som lyckas får publiken att reagera mycket positivt på prestationen.
Svenska bilsportförbundet tog upp drifting bland sina tävlingsgrenar så pass sent om 2005. Licens krävs för att få tävla. Ett exempel på ett bilsportförbund som brukar ordna licenskurser för drifting är Östergötlands Bilsportförbund på Mantorp Park. Tävlingarna körs alltid på asfalt och bilarna måste ha vanliga radialdäck. Drifting har SM/RM-status.
Svenska bilsportförbundets åldersgräns för driftingtävlingar är 16 år. Man måste ha giltigt B-körkort, såvida man inte är under 18 år för då räcker det med giltigt körkortstillstånd (förarprov görs då efter teorikurs).
Det finns två klasser för drifting i Sverige:
- Pro Int
Detta är den högsta klassen i svensk drifting.
Här krävs godkänd skyddsbur, godkänd hjälm och godkänd overall.
Det är tillåtet att trimma motorn så länge man inte använder lustgas.
Det är tillåtet att ha vilken hjulupphängning som helst så länge de ursprungliga infästningspunkterna används.
- ModifiedDet är tillåtet att trimma motorn så länge an inte använder lustgas.
Det är tillåtet att ha vilken hjulupphängning som helst så länge de ursprungliga infästningspunkterna används.
Godkänd hjälm krävs, däremot är skyddsbur inte obligatoriskt. Klädkravet är inte lika hårt som för Pro Int men man måste bära heltäckande kläder.
Internationellt
År 1988 hölls ett av de allra första officiella evenemangen med inriktning på just drifting rum i Japan – D1 Grand Prix. Detta blev en så stor succé att däckföretaget Yokohama gick in som huvudsponsor för D1 Grand Prix Racing Series.
Ett av de första officiella driftingeventen utanför Japan var det som hölls på Willow Spring Raceway i Kalifornien år 1996. En annan viktig milstolpe var det driftingevent som arrangerades på Irwindale Speedway i Kalifornien år 2003 och som drog en enormt stor publik och gjorde att fler företag i USA blev intresserade av att börja sponsra liknande evenemang.
Nu för tiden har D1 Grand Prix fått sällskap av tävlingar som Formula D (USA), WDS (Kina), Formula Drif Asia, Drift Allstars King of Europe, British Drift Championship, Greek Drift Championship, NZ Drift Series (Nya Zeeland) och Australian Drifting Grand Prix.
År 2006 vanns amerikanska D1 av en svensk – Samuel Hübinette som körde en Dodge Viper. Två år senare slutade han tvåa, denna gång i en Doge Charger.
Bakgrund
Att sladda omkring med bilen är förstås något som bilförare ägnat sig åt i många olika delar av världen, men det var framförallt i Japan som drifting växte fram som en organiserad sport. En av föregångsfigurerna är den mycket framgångsrike motorcyklisten Kunimitsu Takahashi, som efter fyra segrar i Grand Prix råkade ut för en allvarlig olycka och bytte ut motorcykeln mot racerbil. Under 1970-talet finslipade han flera olika driftingtekniker och åskådarna älskade att se hans rykande däck. På den här tiden använde racerbilarna han körde däck som tillverkats enligt tekniken bias ply, vilket gjorde att de passade för körstilar där man sladdade rejält.
Att stjärnorna på racerbanan sladdade omkring gjorde förstås att förare ute på gatorna blev inspirerade, och en av dem var Keiichi Tsuchiya, som så småningom skulle komma att bli känd som Dorikin, det vill säga driftkungen. Tsuchiya började öva på drifting på de slingrande vägar uppe i de japanska bergen, och 1987 släpptes en video (Pluspy) med hans konster. Den fick stor spridning och många av de personer som idag är framgångsrika inom driftingen har nämnt Pluspy som en viktig inspirationskälla.